David Myatt – Varför vi måste återvända till landsbygden

0

800px-Cumulus_clouds_panorama

Varför vi måste återvända till landsbygden
(Why We Must Return To The Land)

Vi måste återvända till landsbygden, till en mindre materialistisk, och mera jordnära livsstil; därför att det endast är en sådan livsstil, med sin nära och intima kontakt med naturen, och med sitt ofta hårda fysiska arbete, som låter oss leva på ett autentiskt och mänskligt vis. Det moderna levnadssättet – i vidsträckta storstadskomplex med sin kommers, sina industrier och sin lättillgängliga lokaltrafik – är ett disautentiskt och inhumant levnadssätt, som också har uppmuntrat till och faktiskt möjliggjort utvecklingen av en riktigt tyrannisk stat, vars omfattning och lagar är en motsats till allt som är mänskligt.

Mänskligheten är inneboende i förnuftet, i det långsamma förvärvandet av kunskap och visdom genom direkt personlig erfarenhet, och genom den direkta och förståndiga (alltså: vänliga, hedersamma och artiga) kontakten med andra medmänniskor. Bedömandet av andra är därför ett bedömande grundat på personlig erfarenhet och kunskap om dem. Alltså: det mänskliga bedömandet är följden av en långsamt förvärvad erfarenhet, som i första hand är vår egen. Den moderna världens sätt är det ytliga, hastiga sättet, med abstrakta idéer (så som ”ekonomin” med dess ”ekonomiska tillväxt”, eller ett politiskt parti med dess ståndpunkter), med kommers, och med individen som en konsument och medborgare av någon stat. Intresset för majoriteten av individerna i en sådan abstrakt stat är det egna livet, deras egen komfort, deras egna behov; eller i bästa fall intresset för de i dess omedelbara närhet, dvs. familjen.

Medborgarna i en sådan stat införskaffar sin mat i affärer – eller än värre, i ”snabbköp” – liksom deras jobb oftast omfattar kontorsarbete, socialt arbete, kommersiellt arbete eller affärsarbete: med andra ord, arbeten som anknyter till staten, dess kommers, dess industri och dess affärsliv. Det finns därför väldigt liten eller ingen kontakt med landsbygden, med naturen, och definitivt väldigt lite som kan klassas som hårt fysiskt arbete; precis som också dags- och årsrytmen i ett sådant modernt leverne är en abstrakt, hastig rytm, påförd individen genom dess arbete. I tillägg till detta så betraktar och bedömer medborgarna i en sådan stat världen, och andra människor, mest efter det abstrakta ”lärandet”, eller med hjälp av den abstrakta ”kunskapen” de förvärvat vid skolor och kollegium; eller genom en eller flera av de andra ”läroanstalterna” som i sitt överflöd ännu ständigt blir fler och fler.

Så, det har blivit så att dessa medborgare har kommit att använda abstrakta idéer som sin måttstock, precis som deras kunskap för det mesta inte är resultatet av egna erfarenheter, eller deras egna reflektioner av dessa erfarenheter. Och så har det nu också blivit, att det i var och varannan modern stat finns ett ansenligt antal människor som brukar och missbrukar ”droger”, ett ansenligt antal människor som stjäl, bedrar, rånar och utför allsköns fega nidingsdåd, och ett ansenligt antal människor (faktiskt en majoritet) som är ohyfsade och obesvärade över hur deras materialistiska, exploatära livsstil, och deras egen stat, förgör landsbygden och hela naturen som sådan.

I kontrast till detta, står landsbygden – det äkta lantliga levernet – vars hela perspektiv utgår från naturen: från landsbygden som sådan. Detta är levnadssättet där individen lever efter naturens fridfullare tempo, och där den dagliga levnadsrytmen formas efter naturen och årstidernas växlingar.

Ett återvändande till autenticitet

Vi måste återvända till landsbygden, även om det betyder att vi måste avstå från de många lockelserna, bekvämligheterna och ”fördelarna” som det moderna samhället har att erbjuda. För det är det faktiska begäret till sådana lockelser, bekvämligheter och ”fördelar”, som skapat och hjälpt till att forma den disautentiska moderna världen. Den ohöljda sanningen bakom allt detta, är att vår moderna livsstil är omänsklig: faktumet är att den är undervärdig. Den uppmuntrar och har fullt överseende med undervärdigtt beteende, trots all meningslös och abstrakt retorik som politiker och andra spyr ur sig.

Följderna av ett sådant undervärdigt beteende är uppenbart, och möjligt för alla att beskåda i vidsträckta urbana bebyggelser: nedsupna, ohyfsade drägg (både manliga och kvinnliga) som gör vad som faller dem in; ungdomsgäng som driver omkring i bostadsområden och terroriserar folk; gäng och enskilda individer rånar, våldtar och stjäl helt godtyckligt; beväpnade gäng bär handeldvapen, som används i ”gänguppgörelser” om droger; ohyfsade, vårdslösa och aggressiva förare i motorfordon; själviska, ohyfsade och snobbiga ”yuppies” som tror sig vara överlägsna därför att de har gott om pengar… Och så vidare, och så vidare.

Den moderna världen blir mindre och mindre mänsklig: mindre och mindre förnuftig, mindre och mindre fri. Vad är fängelseanstalter om inte inhumana institutioner? Vad är de flesta moderna lagar, om inte ett medel för att förläna staten makt och kontroll? Vad är polisens oerhörda maktresurser, om inte ett redskap för en tyrannisk regering? Vad är ändlösa slakthus, om inte monument över vårt eget omättliga undervärdiga begär? För vi behöver inte föda upp och slakta djur på det sätt den moderna världen gör det, därför att vi inte behöver de ofantliga mängderna kött som en majoritet av oss envisas med att äta; precis som vi knappast behöver alla andra lyxprodukter det moderna samhället erbjuder oss: TV, bilar, eldrivna köksredskap, mobiltelefoner… För att producera sådana produkter, så täcker vi i vår profithunger jorden med fabriker, industriområden och stadskomplex med förorter; precis som vi också girigt utarmar jorden på dess råvaror; och precis som ägarna av sådana fabriker och industrier utnyttjar folket som arbetar för dem, så utnyttjar bankerna – genom sitt inhumana ocker – både fabriksägarna och deras anställda.

Vi människor – och då i synnerhet vi i den utvecklade västvärlden – har blivit till en pest som sveper över jordens yta, efterlämnandes endast död och förödelse i våra spår. Vårt sätt att behandla våra medmänniskor är förskräckligt: inom alla skikt blir folk utnyttjade, människor ses som handelsvaror eller profitverktyg; eller som någon sorts fiende eller ett hot. Var finns anständigheten? Var finns bondförnuftet? Var finns tystnaden, lugnet och tankfullheten som kännetecknar det riktiga lantliga levernet?

Vårt beteende gentemot andra livsformer, som vi lever tillsammans med på denna planet, är lika förskräckligt, om inte än värre. Vi utnyttjar dem hänsynslöst, vi slaktar dem hänsynslöst, och ser dem som ytterligare en handelsvara, som skall prissättas, säljas och konsumeras. Vi behöver inte leva som vi gör nu, och som de flesta av oss vill leva. Vi behöver inte utnyttja andra människor, andra livsformer, eller jorden som sådan. Vi kan behärska oss själva, vi kan vara återhållsamma; vi kan hålla tillbaka vår girighet, våra känslor, vårt begär för materiella varor, lyx och överflöd. Vi kan bete oss på ett förnuftigt och hövligt sätt gentemot andra människor. Sådan självbehärskning, sådan återhållsamhet, sådant hövligt beteende – är det som är mänskligt. Sålunda kan vi välja att leva på ett enkelt lantligt vis, strävsamma i harmoni med naturen för att producera den mat vi behöver för oss själva och för vår familj, precis som andra kan arbeta inom ärlig och hygglig handel för att förse oss med de nödvändigheter vi behöver (så som kläder), som vi själva inte kan tillhandahålla eller producera. Och allt detta kan låta sig göras utan ocker eller exploatering i stora fabriker och industrier. Allt som vi verkligen behöver kan tillverkas småskaligt och på ett naturligt vis, i vår lokala omgivning. Allt som vi inte behöver, kräver industrier,kommers,omfattande affärsverksamhet, fabriker och storskalig exploatering.

Vi har alla ett val, precis som vi alla har förmågan att förändra oss själva till det bättre genom vår egen vilja: genom att behärska våra begär och våra känslor, och genom att vara återhållsamma med våra behov. Vi har alla förmågan att bete oss på ett rationellt, civiliserat sätt gentemot våra medmänniskor, och gentemot andra livsformer med vilka vi delar vår plats på jorden. Den egentliga frågan är: kommer vi att göra detta? Kommer vi att eftersträva att bli mänskliga, och sålunda tygla oss själva? Eller kommer vi bara att fortsätta som vi gör nu, utnyttjandes andra människor, andra livsformer och jorden själv?

David Myatt
1996 ((Revised JD2452043.173)

——-

We must return to the land, to a less materialistic, more rural, way of living, because only such a way of living with its close and intimate contact with Nature and with its often hard manual work enables us to live in an authentic and human way.

The modern way of living – in vast urban sprawls with their commerce, their industry, their easy travel – is an inauthentic and inhuman way of living which has also encouraged, and indeed made possible, the development of a real tyrannical State whose very vastness and laws are a contradiction of everything that is human.

Humanity resides in reason, in the slow accumulation of knowledge and wisdom from direct personal experience, and in the direct and reasoned (that is: hospitable, honourable and well-mannered) contact with fellow human beings. Judgement of others is thus a judgement based on personal knowledge of them. In particular, humanity means a judgement that arises from slowly reflecting upon things that we ourselves have experienced at first hand.

The way of the modern world is the superficial, fast, way of abstract ideas (such as “the economy” with its “economic growth” or the policies of some “political party”), of commerce, of the individual as a consumer and the subject of some State. The perspective of the majority of the individuals of such an abstract State is that of their own lives, their own comforts, their own needs, or at best that of their immediate family.

The denizens of such a modern State get their food from shops, or worse, “supermarkets”, just as their work usually involves office work, or social work, or commercial work, or business work: that is, work connected to the State, or its commerce, its industry, its business. There is therefore little or no contact with the land, with Nature, and certainly little in the way of hard manual toil, just as the daily and yearly rhythm of such a modern living is the abstract, fast, rhythm imposed upon the individual by their modern work. In addition, the denizens of such a modern State view the world, and other human beings, mostly through the abstract “learning” or abstract “knowledge” they acquire in Schools or Colleges, or on one or more of the many “courses of training” which now proliferate in such profusion.

So it is that these denizens come to use abstract ideas as their measure of judgement, just as their knowledge, their learning, is for the most part not the result of their own experience, their own reflection on that experience.  And so it is that we now have, in every single modern nation-State, a considerable number of people using and abusing “drugs”, a considerable number of people stealing, cheating, robbing and doing very cowardly deeds, and a considerable number of people (in fact the majority) who are ill-mannered and unconcerned with how their materialistic, exploitative, way of life, and their own nation-State, are destroying the land and Nature herself.

In contrast, the way of the land – of a real rural living – is the way where the perspective is that of Nature: of the land itself. It is the way where the individual lives in the slower-paced world of Nature, and whose daily rhythm is shaped by Nature and by the changing seasons.

A Return to Authenticity

We must return to the land even if it means that we have to forgo many of the attractions, comforts and conveniences of our modern world. For it is our very desire for such attractions, comforts and conveniences which have created and helped shape the inauthentic modern world.

The stark truth of the matter is that our modern way of living is inhuman: in fact, it is sub-human. It encourages and condones sub-human behaviour, despite all the meaningless abstract political rhetoric spewed forth by politicians and others.

The result of such sub-human behaviour is evident for all to see in the vast urban sprawls: drunken, ill-mannered, louts (both male and female) indulging themselves; gangs of youths roaming urban (and even rural) housing estates, terrorizing people; gangs and individuals robbing, raping and mugging at will; armed gangs carrying guns, and using them, in some “turf war” over drugs; ill-mannered, careless, angry drivers of motor vehicles; selfish, ill-mannered, vainly preening “business-executive” types acting superior because they have money….. And so on, and so on.

The modern world has become less and less human: less and less reasonable, less and less free. What is Prison but an inhuman Institution? What are most modern laws but a means to enforce State-control? What are the enormous powers of the Police but a sign of a tyrannical government? What are the vast animal slaughterhouses but monuments to our own insatiable sub-human desires? For we do not need to breed and slaughter animals in the way the modern world breeds and slaughters them because we do not need the vast quantities of animal flesh the majority of us insist on eating, just as we do not need most if not all of the luxuries of this modern world: TV, cars, fridges, mobile telephones….. To produce such things, we rapaciously cover the Earth in factories, in industries, in urban and rural sprawl, just as we rapaciously consume the raw materials of the Earth itself, and just as the owners of such factories and industries exploit the people who work for them and just as the Banks, through their inhuman usury, exploit both the owners and the workers.

We should know and act upon the truth that every act of bad-manners by us toward another human being is an act of exploitation.

We human beings – and particularly those in the developed Western world – have become like a plague sweeping over the face of this planet, leaving devastation and destruction in our wake. Our treatment of our fellow human beings is appalling: at every level, people are exploited, seen as some sort of commodity, or as some sort of enemy or threat. Where is decency? Where are manners? Where is the slow, quiet, reflection that marks the real rural way of living?

Our treatment of the other life-forms with whom we share this planet is equally appalling, if not more so. We ruthlessly exploit them, as we ruthlessly slaughter them, considering them just another commodity, to be priced and traded and consumed.

We do not have to live as we now live, and as most of us want to live. We do not have to exploit other human beings, and other life-forms, and the Earth itself. We can control ourselves; we can exercise restraint; we can choose to restrain our greed, our emotions, our desire for material goods and luxuries. We can behave in a reasoned and well-mannered way toward other human beings.

Such self-control, such restraint, such well-mannered behaviour, is the human thing to do. Thus, we can choose to live in a simple rural way, toiling in harmony and in rhythm with Nature in order to produce what food we need for ourselves and our family, just as others can work in honest trades supplying the essential things we need (such as clothes) which we ourselves cannot make or produce. And all this without the evil of usury or the exploitation caused by factories and industries. Everything that we really need can be made by hand in a natural way in a natural community in a small area. Everything that we do not need requires industry, commerce, business, factories and exploitation.

We all have a choice, as we all have the capacity to change ourselves for the better by using our will: by restraining our desires, our emotions, our needs. We all have the capacity to behave in a rational, civilized, way toward our fellow human beings, and toward the other life-forms which share this planet which is our home.

The real question is: will we do this? Will we strive to become human and so restrain ourselves? Or will we just carry on as we are, exploiting other human beings, other life-forms, and the Earth itself?

David Myatt
1996 (Revised JD2452043.173)


Advertisements